Om

Föräldraupproret startade 2005 och har sedan dess drivit frågan om valfrihet i barnomsorgen, där även alternativet hemmaomsorg självklart ingår. Alla barn ska ha rätt till den omvårdnad under sina första år i livet som de mår bra av. Och eftersom alla barn inte mår bra i förskolegrupper så ska det finnas alternativ.

Många förskolor fungerar utmärkt, men många gör det inte. Redan år 2006 lyfte Föräldraupproret de allvarliga problemen i förskolan samt lyfte fram vikten av alternativ. I januari 2008 infördes vårdnadsbidraget, VB, som Föräldraupproret var med och drev igenom. Vårdnadsbidraget var en hemmasubvention som föräldrar hade tillgång till under åren 2008-2014. Med vårdnadsbidraget kunde föräldrar att stanna hemma i maximalt tre år med sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst skyddad. Många föräldrar använde också vårdnadsbidraget för att dela på arbetet som hemmaförälder och gick då ner i tid och arbetade 50 procent var – samt var hemma 50 procent var.

Det var cirka 8 000 familjer per år som använde sig av vårdnadsbidraget. Ersättningen var blygsam och låg på 3 000 kronor skattefritt per månad och barn, upp till tre års ålder. (Att jämföra med en förskolesubvention som ligger på cirka 12 000 kronor per barn och månad).

Föräldrar med barn som behövde vänta med förskola/hoppa över det helt fick med VB en chans att ha hemmaomsorg, utan att behöva säga upp sig. Subventionen fanns inte i alla kommuner, utan var frivillig för kommunerna att införa. Den förälder som var nyanländ och i andra åtgärder/ekonomiska trygghetssystem, eller arbetslösa/föräldralediga, fick inte använda sig av VB. Många föräldrar som inte fått sitt förstahandsval när det gällde förskola, kunde också stanna hemma längre och vänta tills de fick plats där de önskade. Trots att vårdnadsbidraget garanterade att föräldrar slapp sig upp sig om barnen behövde hemmaomsorg, målade vänsterpartierna ut VB som en kvinnofälla och framförallt en fälla för invandrarkvinnor.

Genom att använda invandrarna som slagträ i debatten och påstå att en majoritet som nyttjade vårdnadsbidraget var invandrarkvinnor, lyckades vänsterpartierna med en bildsättning som gjorde att även L och C anslöt sig till regeringen och var med och tog bort vårdnadsbidraget år 2014. Det gjorde att de familjer som hade barn som inte mådde bra i förskolegrupper, istället fick säga upp sig för att kunna vara hemma längre – och därmed förlorade de en fot på arbetsmarknaden. En fälla om något att kastas ut i ekonomisk otrygghet.

Nu tänker regeringen testa om de kan skapa samma bildsättning igen och har den här gången tagit SCB till sin hjälp (se länk) – och pekar ut barn till nyanlända som har hemmaomsorg och nyttjar öppna förskolan, som ett problem. Dessa barn ska användas som brickor i ett spel för regeringen så att de ska få igenom den obligatoriska förskolan för en viss grupp barn till att börja med. Sedan kan de införa den för alla. I första hand från tre års ålder, men sedan kommer de sannolikt att sänka åldersgränsen till ett år.

Redan år 2004 försökte socialdemokraterna (innan de förlorade makten), genomföra en ändring i skolagen där små barn skulle börja kallas elever. I en artikeln presenterades ändringen så här: ”Ettåringar kommer att kallas elever och gå i skola om förslaget till ny skollag antas av riksdagen hösten 2004.” I samma artikel förtydligade sedan Lena Hallengren regeringens intentioner genom att uttryckligen säga:


Fram till ett års ålder är föräldrarna fria att vårda och fostra sina barn som de vill.
– Vi ser att de barn som deltar i förskola har lättare att klara sig i skolan, konstaterar förskoleminister Lena Hallengren.

Om regeringen inför obligatorisk förskola kommer det inte att gå att backa bandet igen. Därför är det viktigt att säga ett tydligt nej redan nu.

Läs också:

Förskolebarn saknar skydd

Folkpartiet accepterar vårdnadsbidrag

Barn en icke-fråga i valrörelsen