Skoldebatten fortsätter med samma frenesi från samma lilla klick som driver debatten på skoltwitter. När jag gav mig in i skoldebatten för 2 1/2 år sedan gjorde jag det för att lära mig mer och sätta mig in i problemen. En del är då självklart att lyssna in de som arbetar i skolan. Men som jag skrivit om tidigare blev det inte en rolig upplevelse. De drivande i debatten som Marcus Larsson på tankesmedjan TS Balans (med oklara finansiärer) samt Jenny Maria Nilsson, debattör och journalist som oftast skriver i vänstermedia – gick direkt till hårda personliga angrepp mot mig och gjorde allt för att sätta sin svans av anonyma konton med få följare på mig. Det handlade aldrig om att låta mig få synas i debatten, utan om att få bort mig från debatten. Jag hade dock sett hur de arbetat och hur de drevat bort alla med andra åsikter från skoldebatten på twitter och kände att jag ville hänga kvar. Det slutade med att båda två blockerade mig för att slippa mina kommentarer i sitt flöde. När drevtaktiken inte fungerade så blev det block.
Det har varit en obehaglig upplevelse, men jag tänker som så att jag har noll intresse av att sänka mig till den nivån. Skoldebatten är för viktig och det handlar också om barnen och deras vardag i skolan – och här behövs det vuxna som klarar av att diskutera sansat och nyanserat, istället för att bete sig som skolgårdsmobbare. Det är också kontraproduktivt att bara diskutera friskolor i AB-form och peka ut alla dessa som dåliga. Det finns saker som kan bli bättre och det ska självklart ses över. Men idag pratar vi bara friskolor samtidigt som problemen i många kommunala skolor blir allt allvarligare. Det är tragiskt – i synnerhet som vi redan har 20 000 hemmasittare i det här landet. Vi måste klara av att vara vuxna och lyfta den här debatten om skolans kris på ett bra sätt. För att nå dit så måste vi dock gemensamt ta och lyfta de reella problem skolan har och då handlar det om att se över alla skolor som har en miljö som är direkt farlig för barn och lärare. Vi måste göra något nu – direkt.
Jag har valt att inte ta upp det tidigare, men jag känner ändå att jag tillfört något i skoldebatten och att det har lönat sig att vara saklig. Inför programmet ”Vem mördade skolan”, blev jag faktiskt uppringd av en researcher på SVT och tillfrågad om jag ville vara med. De hade läst det jag skrivit och tyckte att det var intressant och att min röst också borde får höras. Tyvärr blev det inte så och när jag sedan frågade varför, fick jag svaret: ”Det stoppades högre upp”. Visst jag är ju bara en vanlig mamma, men jag har fått många glada hejarop för att jag försökt få till en nyanserad och balanserad skoldebatt som inte bara ska handla om bildsättning, utan om faktiska problem.
Tiden räcker dock inte till och mitt egentliga ideella arbete är de allra minsta barnen och deras möjligheter till ett bra liv. Jag kommer följa skoldebatten (är dock blockad av alla de som driver debatten på twitter idag) men det går absolut att fortsätta ge en lite annan vinkel och i mån av tid så kommer jag fortsätta försöka få debatten att handla om den otrygga miljö som tusentals barn idag har i kommunala skolor som inte präglas av trygghet eller studiero.
Madeleine Lidman
Föräldraupproret
Läs också:
Rabiat ton på skoltwitter hindrar viktig debatt
Skolsystemets utformning är inte orsaken till krisen i den kommunala skolan
Sveket mot barnen i kommunala problemskolor
